True stories / Copywriting
9 intervjutips att spara

Intervjutips för copywriters och UX-writers

Hej! Du ska göra en intervju! Kul! Använd bara inte så här många utropstecken när du skriver ut den.

Vi målar upp följande scenario: Du ska intervjua den fruktansvärt intressanta personen som gjort ett stordåd som alla är nyfikna på. Hur gör du då? Var börjar du ens? Det finns många sätt, men så här gör jag.

Jag brukar börja med det självklara: Att ta reda på så mycket jag kan om personen jag ska prata med. Jag googlar hen och pratar med människor i samma bransch eller andra i personens närhet. Jag brukar också läsa på om själva ämnet vi ska prata om. För att kunna ställa bra frågor är det nödvändigt att ha någon form av baskunskap.

Vilken är din målgrupp?

När jag gjort researchen går jag vidare till att fundera på målgruppen. Vem är det som ska läsa den här texten? Hur mycket bakgrundsinformation har de? Vad vill de veta och vilken sorts information har de nytta av? Om läsarna redan är väldigt insatta måste jag skriva en text (och ställa frågor) som går på djupet, men om de knappt vet något om ämnet får artikeln inte bli för komplicerad. Jag brukar också fundera på hur jag kan skriva en artikel som gör att läsarna vill stanna kvar i texten. En bra artikel är inte bara en klump med information; det är behaglig läsning där skribenten med lätthet och trygg hand lotsar läsaren igenom texten.

Behaglig läsning där skribenten med lätthet och trygg hand lotsar läsaren igenom texten.

Jag förbereder mig alltid, men skriver sällan ner specifika frågor. I stället försöker jag anteckna några öppna frågor och tankar kring vad jag vill ha av intervjun. Är det konkreta råd, en personlig berättelse, en beskrivning av en situation, en erfarenhet eller något helt annat?

Ofta består en artikel av alla ovannämnda alternativ, men det är viktigt att ha klart för sig vad syftet med intervjun är. När jag själv vet vad syftet är kan jag begränsa frågorna och bara fokusera på det relevanta. Om jag ska intervjua en författare och vet att många av läsarna själva drömmer om att bli utgivna ställer jag frågor om skrivstrategier, vad läsaren vill läsa och hur författaren bygger upp en berättelse.

Förväntningarna på artikeln.

Om du är osäker på vad syftet med texten är kan du alltid fråga din uppdragsgivare. Be hen vara så specifik som möjligt kring förväntningarna på artikeln. Jag slarvade i många år med det här, men började fråga efter exakt vad uppdragsgivaren ville ha efter att ha missförstått ett uppdrag av en damtidning. De ville att jag skulle skriva ”ett dokument” om en känd sångerska. Jag ställde inga frågor på det och levererade en essä. Redaktionschefen hade förväntat sig något helt annat och jag var tvungen att skriva om hela texten. Det tog dubbelt så lång tid som planerat.

Ställ alltid följdfrågor under intervjun

Men tillbaka till själva intervjun. Det tråkigaste som finns är att bli intervjuad av en person som tror att ”förbereda sig” är samma sak som att lista tio frågor och sedan krama sig fast vid dem som de var en livboj på stormigt vatten. En dålig och osäker intervjuare är mer intresserad av sina egna frågor än av svaren och skyndar därför vidare till nästa fråga så fort intervjuobjektet pausar för att dra efter andan. Ingenting intressant kommer ur en fråga-svar-intevju där ett svar blixtsnabbt dödas av följande fråga på listan.

Jag försöker se varje svar som en öppning till en följdfråga. Det omedelbara svaret är oftast det intervjuobjektet, speciellt det som är van vid att bli intervjuad, slänger ur sig utan att behöva tänka efter. Det är ett rutinsvar. Följdfrågan lockar personen att tänka vidare och i bästa fall säga saker hen aldrig sagt förut.

Följdfrågan lockar personen att tänka vidare och i bästa fall säga saker hen aldrig sagt förut.

Ett tips är att träna på följdfrågor i sociala sammanhang. En positiv bieffekt av detta är att många generellt älskar att prata med någon som är intresserade av dem och tycker att du är en oerhört trevlig (och intressant) person. Våga också vara tyst. Du har inte bråttom, en tystnad kan få personen du intervjuar att breda ut sina svar och kanske till och med säga något oväntat.

Jag brukar också ställa frågor som i bästa fall leder till en historia. Det är roligare att läsa och skriva en berättelse än en lista med frågor och svar. För att komma igång brukar jag be personen jag intervjuar beskriva hur det såg hur kring hen, vad hen hade på sig, om det var kallt eller varmt, vem som fanns i sällskapet osv. För de som är vana att jobba med rörlig bild är detta b-roll. Alltså de bilder som i bakgrunden ramar in historien. Om jag ska göra en intervju på en scen framför publik brukar jag be personen jag ska intervjua förbereda sig på att berätta en historia med anknytning till ämnet vi ska tala om.

Var trevlig och avslappnad

Du måste inte bli bästis med personen som du intervjuar, men det skadar inte att visa att du är vänligt sinnad och vill göra ditt bästa för att skriva en så bra artikel som möjligt. Är du trevlig och avslappnad smittar det oftast av sig och personen du pratar med har lättare att öppna upp sig.

Våga också ställa oväntade frågor. Ibland ber jag intervjuobjektet om exempel på situationer där hen kände sig lycklig, eller ännu hellre misslyckad. Många älskar att läsa historier när det gått dåligt, när företagsledare skämt ut sig eller idrottsmän snubblat. Om det är ett personporträtt du gör blir misslyckanden också ett sätt för läsaren att identifiera sig med intervjuobjektet och känna sympati för hen.

Våga också ställa oväntade frågor.

Svåra intervjuobjekt

Det finns två sorters personer som är svåra att intervjua:

  1. Människor som är ovana att bli intervjuade.
  2. Riktigt unga människor (som är ovana att bli intervjuade).

En människa som är van vid intervjuer förstår att intervjun inte kommer att vara en spegelbild av hens självbild. En intervju ska inte heller resultera in en PR-text där enbart intervjuobjektets bästa sidor och framgångar framkommer (såna texter är för övrigt dötrista att läsa). Den text som kommer ur intervjun är resultatet av din tolkning av personen du intervjuar. Den visar människan ur ditt perspektiv.

Din vinkel är garanterat inte identisk med intervjuobjektets självbild, men det innebär inte att du har fel. Kom ihåg att den som blir intervjuad ser sig själv inifrån medan alla andra ser hen utifrån. Om jag anar att intervjuobjektet kommer tycka att artikeln bara beskriver en liten del av hen (och då fel delar) brukar jag vara noga med att i början förklara vad jag är intresserad av, vilka avgränsningar som finns och målgruppen jag ska rikta in mig på.

Precis som det lönar sig att stämma av med uppdragsgivaren lönar det sig att förbereda intervjuobjektet på vilken sorts intervju du vill göra.

Unga människor kan vara svåra intervjuobjekt eftersom de vanligtvis inte har samlat på sig lika många historier som äldre människor. Det finns helt enkelt inte så mycket material ännu. I såna fall kan det löna sig att förbereda intervjuobjektet med vad du är ute efter och be hen i förväg fundera på vad hen vill lyfta fram. Glöm inte historierna!

Glöm inte historierna!

Du är inte huvudpersonen

Som intervjuare ska du varken dominera eller briljera i samtalet. Du ska ställa de dumma frågorna och de nyfikna följdfrågorna. Om det är något du inte förstår ska du utan skam ställa frågan och be personen du intervjuar förklara vad hen menar. Och förklara en gång till, fast nu med enklare ord. Om du inte förstår svaret kommer du nämligen inte att kunna skriva om det. Och om du tycker att något är konstigt, luddigt eller komplicerat kommer dina läsare antagligen också att tycka det. Det är din skyldighet gentemot läsaren att göra texten tydlig.

Det brukar vara kutym att den som du intervjuat ska få läsa sina citat. Du väljer själv. Du kan till exempel be intervjuobjektet kolla fakta som du är osäker på, är det ett komplicerat ämne kan det vara skönt att få en bekräftelse på att du förstått och formulerat allt rätt.

Kom också ihåg att intervjuobjektet inte har rätt att skriva om din artikel. Det är din text och du har producerat den så rättvist och ärligt du kan. Här kan det vara en fördel om du spelat in samtalet. Ibland vill en del ändra eller ta tillbaka saker de sagt i intervjusituationen. Det är upp till dig om du vill redigera texten eller låta det ursprungliga ligga kvar.

Det finns såklart många sätt att dokumentera en intervju, du kan spela in snacket på din telefon, skriva för hand eller på datorn. Själv brukar jag spela in och anteckna för hand. Om jag skriver med en penna brukar jag komma ihåg intervjun utan att ens behöva lyssna på det inspelade materialet. Att skriva för hand är också ett sätt att dra ner tempot på diskussionen och på så sätt köpa sig mer tid för att ställa bra följdfrågor. Men hur du väljer att dokumentera är en smakfråga.

Hur du väljer att dokumentera är en smakfråga.

Och kom ihåg att det är kul och ett privilegium att få intervjua personer och samtidigt lära sig lite mer om ett ämne!

Nio intervjutips att spara:

  1. Förbered dig genom att läsa på om personen och ämnet.
  2. Ställ öppna frågor och alltid följdfrågor.
  3. Var inte rädd för tystnad.
  4. Be intervjuobjektet berätta en historia.
  5. Ställ också dumma frågor och be om tydliga förklaringar/förenklingar.
  6. Undvik ledande frågor.
  7. Öva på att ställa följdfrågor när du umgås med vänner.
  8. Du kan visa texten, men den är din tolkning och den du har intervjuat har inte rätt att ändra i den.
  9. Spela in intervjun.

Lycka till med din intervju!

Tycker du om att läsa och skriva? Då kanske du gillar mina stories “Vad är UX-writing och vad gör en UX-writer?” eller ett boktips om vanor som fick mig att börja använda tandtråd?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *